Dagens tunnelbanor

image3

Där sitter jag, under jorden på en bänk på någon av Stockholms tunnelbanestationer, ett antal gånger i veckan. Människor springer förbi hit och dit för att komma med rätt vagn. Troligtvis för att de vill hamna i en vagn som är nära utgången på stationen där de ska av. Eller så vill de praktiskt taget in i just den vagnen på grund av namnet den har? Som de flesta kanske vet så har varje tunnelbanevagn ett eget namn, så som Astrid, Elias eller Carin. Jag tror bestämt att om jag åkte tunnelbana varje morgon och varje kväll och så fort jag ska någonstans så skulle jag bli helt galen. Jag skulle få tvångstankar att jag måste gå in i en speciell vagn, samma varje gång.
- "Åh, nej! Elias kommer inte förrän om en halvtimma, jag kommer aldrig hinna till skolan."

Nej, men seriöst så är jag väldigt nyfiken på varför de döper alla vagnarna. Det är som om de var personer, människor precis som vi. En tunnelbana är en tunnelbana, ett färdmedel - ingen levande varelse.
Det är som att SL försöker göra det hela mer personligt, som en vän man alltid åker med. För att inte känna sig ensam, för att få trygghet.
Något att hålla koll på, så man får lära känna vem man åker med, eller i alla fall slippa känna att man inte har någon aning om det.
- "Tjena Jesper! Maria här igen, tänkte åka med dig ända till Ropsten idag."
Kan de vara så de tänker? Ett ganska trevligt koncept när jag tänker efter.

En annan idé jag fick var att det kanske är för att spegla hur det var förr i tiden. Då det enda färdmedlet vi hade var vagnar som drogs av våra djur. Djuren hade ju namn, vilket känns självklart för oss men egentligen så var de ju ett färdmedel de med. Jag känner att det är klart de ska ha namn, de lever med oss och man har en speciell relation till dem. Men vad gör inte tunnelbanorna då? De finns i våra liv, de är skapade för att vara med oss och hjälpa oss. Hade detta varit en levande varelse hade ett namn varit självklart.

Jag tycker nu, efter att ha funderat mycket och skrivit endel här, att namnen faktiskt gör det hela lite med personligt. Eller i alla fall lite roligare. Fast jag skulle nästan vilja att det längst fram i tåget då skulle stå till exempel "Familjen Tunnelbansson" och sen skulle förnamnen placeras ut på varje vagn. Det skulle ju vara helfestligt!
Jag förstår att ni tycker att jag är ruskigt knasig nu men jag säger bara det, länge leve herr och fru Tunnelbansson!

Kommentarer
Postat av: Lisa

Ah men det var fina tankar du hade going on :D

2007-03-28 @ 18:41:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0